Sömnlös

Olika skäl gör att jag vaknar mycket tidigt och förblir sömnlös.

Visst går musikprojektet lysande, visst är fler än någonsin med i vår Måndagsgrupp.

Visst går det bra för min klubb och mitt förbund.

Visst har jag kunnat lägga mitt hjärta och min passion i mina livsprojekt och blivit lyssnad på och fått bekräftelse.

Visst har jag fått uppleva att vara omtyckt och respekterad.

Ändå känns livet som strofen ur Michael Wiehes ”Titanic”- ”Det började som en skakning på ”Nedre Däck”.

Oro för den personliga framtiden, oro för mig och mina arbetskamrater som sitter i samma båt , oro för lopp som backar, oro för sjukdom, för vänner och familj som drabbats, för våra hemlösa som drabbas av sparbeting överallt, för min klubb som mitt i framgången har svag återväxt, för en politik med oförmåga att förstå väljare, för väljare med oförståelse för sina egna reaktioner, för folkstormar som sätter vårt vanliga rättsväsen och arbetsrätt ur spel, för räknenissar och för brist på räknenissar.

Oro att inte kunna hålla uppe motivationen.

Men- aldrig tron.

Aldrig hoppet.

Aldrig kärleken.

Även om skepp sjunker.

Är det inte märkligt?

Isn’t it amazing?🎼🎼 06.45 i morse vaknade jag med en sällan hörd låt kristallklart spelande på hjärnans egna tangenter.

Refräng och titel är ett och uppspelades i en miljö med härlig akustik.

Jag gick upp och googlade på lyrics och lyssnade samtidigt på Hothouse Flowers mäktiga psalm.

Den irländska gruppen har haft stort inflytande och varit med länge.

Tydligen har Bono i U2 samarbetat med dem, nåt som inte förvånar, låtstrukturen kunde ha varit U2:s.

När man tittar i texten tycker jag att den redan i original är som skräddarsydd för vår ensemble i Musikprojektet.

Och den går säkert att försvenska….

Är det inte märkligt?

Isn’t it amazing

Isn’t it amazing

We follow a winding path

Through towns of tears in laughter

Moved by the one spirit

And the spirit’s moving faster

Closer as the great eagle soars

And we follow… steady

Steady as she goes

And every cry is a song

And every song is a prayer

And our prayer must be heard

Fill the air

And every cry is a song

And every song is a prayer

And our prayer must be heard

Fill the air

Got to find the right note

How to make the right tone

How to keep it true to ourselves

Where we are coming from

What matters most is us

What matters most is now

What matters is this

How it comes and where and how… passion

Every cry is a song

Every song is a prayer

And our prayers must be heard

To fill the air

Help us make peace

Amazing grace

Morning has broken

Imagine

Trumpets

Knocking on heaven’s door

In the garden

Forever young

No woman no cry

Ag criost an siol

Open up, open up the doors to your heart

You might need somebody, you might need somebody

Thank you for letting me be myself again

Efter ett rätt jobbigt akutbesök på Sahlgrenska idag konstaterades högt blodtryck.

Lustigt med tanke på bloggen i morse där farhågor uttrycktes.

Jag kan vara lycklig att ha folk som bryr sig- att nån har bett för mig är nog ovanligt.

Tack Dan och ni andra.

Nu är det på riktigt. Mer promenader och bättre kost och mindre stress.

För livet. Det finns inget val.

Två avstressande bilder❤️

Projektmässigt….

…. kan den kommande veckan visa sig bli riktigt jobbig.

Eftersom jag är ett med engagemangen blir det även personligen arbetsamt.

Men kanske lite färre skulle vara passande i det skede av livet som följer….?

I bland är jag trött, på mig själv, på andra och på den uppbundenhet som föreningsmedlemskap och andra aktiviteter medför.

Måndagsgruppen och Musikprojektet känns väldigt givande fortsatt.

Men alla projekt måste ha mål som rimmar med människorna som ingår.

Om de inte synkar blir engagemang och arbetsglädje mindre.

Och om man går i allt för olika riktningar kanske det finns bättre saker att företa sig.

Tisdag om en vecka från idag räknat ser mycket annorlunda ut.

Så är känslan. Och den brukar jag kunna lita på.Och det finns mycket roligt som försummats. Alla val innebär att nåt väljs bort.

Eller som en klok chef sa:

-Alla val har en konsekvens!

Och tänk så sannspådd jag blev .Är på sjukhus.

Konstigt att se bakåt

Mitt arbete ska utvecklas vidare och flyttas över till ny huvudman.

Jag måste liksom mina kollegor söka om mitt jobb.

Jag har inte sökt jobb utanför min egen förvaltning på 28 år så jag är ovan.

Vad är meriterande?

Vad är belastande?

Under alla omständigheter tvingas man till återblickar och många nedsläckta minnen tänds.

Vad mycket roligt jag har fått vara med om.

Och så mycket folk som har korsat min väg.

Så många möten.

Och så många vänner jag har haft.

Och har.

Oavsett hur jobbsökandet går är det nyttigt att blicka bakåt.

Det sker inte ofta.

Jag konstaterar snabbt att jag har haft många jobb på sjukhus men inte ofta bytt arbetsgivare.

Mitt senaste är klart roligast om man undantar egenföretagandet som campingföreståndare. Det toppar allt.

UPPDRAG

Om man ser på antalet uppdrag blir det rätt mycket. En hel del är i föreningslivet men många är i form av privata projekt.

Uppdragens art är ytterst skiftande.

Är det meriterande?

Tidskrävande skulle många påstå och vem är jag att säga emot.

Vi säger både meriterande och belastande.

Vill ni ha en lista?

Ni slipper, för nu får jag ägna min tid åt att göra ett liv meriterande.

God natt.

PS

Reservplanen med soffan finns alltid.

Det ser också skönt ut.

Och så har vi ju projekten.

Hemlöshetens Hus?

I tisdags framskymtade åsikten att det hus Social Resurs med ljus och lykta söker för att göra till ett centrum för hemlösa, kanske inte borde innehålla ordet hemlös.

Hemlösheten är problemet och ordet kan befästa identiteten, stigmatisera den.

Håller inte alltid med Gelotte som framlade åsikten, men har tänkt likadant.

I en dröm i natt där huset fanns, i mycket udda form, hette det Resursernas Hus, säkert associerat till namnet på vår förvaltning.

Vi har redan Dahlheimers Hus förstås, men ändå ett positivt ord. Resurs.❤️

Och jag tror på sammankoppling till föreningar och aktiviteter.

Kraftkällor alltså 🎶🎶🎶🎶🎶

Sån kraft…

Etiketter

, , , , ,

…det blir när musik förenar.

Vetifan hur det här tillgick men nu har Musikprojektet bara 5-6 månader efter sin start haft sitt första gig på den heldag Verksamhetsrådet arrangerade på Hemlöshetens Dag.
https://www.facebook.com/kjell.selander/posts/10155041739358963

Inför 150 åskådare på Dahlheimers Hus framfördes 6 låtar där ensemblen utvidgades att innefatta hela auditoriet.
Jag ska skriva mer utförligt om konserten men fastnar i själva urkraften när man gör nånting tillsammans.

Och inser att det här inte är slutet. Inte ens början på slutet. Möjligen slutet på början.
Det kommer att bli mycket mer.
Mycket, mycket mer.
Vad det mynnar ut i vet jag inte men jag ska gärna vara med oavsett allt annat.
Och jag har som Sickan sa, ”en idé ”.
Kan Gunhild Carling gå att lura hit för gästspel?
https://youtu.be/pu_LoQGSBc4
Eller som kapellmästare Ådahl drömmer om, Hagapojken Håkan Hellström?
Till Musikprogrammet!

Ny tid

🖤🖤🖤❤️💚💜🖤🖤 är färgen i min personliga tid idag.
🖤 som står sist innebär att det är första dagen i en 8-dygns cykel
🖤 näst sist innebär att 8-dygnscykeln är den första i en 64-dygnscykel.
💜= andra 64-dygnscykeln i 512-dygnsperiod
💚=fjärde 512-dygnscykeln i en 4096-dygnsperiod.
❤️=femte 4096-cykeln i en 32768 period.
Sen är det så höga tal att man endast undantagsvis når den 6:e cirkeln.
Varför gör jag så här?
Ingen aning men slipper känslan att vara totalt tyranniserad av annans tid.
Totalt finns 8 färger. Förutom de ovan finns gul,blå, orange och rosa.
Jag tycker att det här är ett övningsredskap, en plattform att tänka annorlunda från