Etiketter

Planeringsmöte?

I början av juli är dags för det 15:e Götekilsruset.

Vi har hankat oss fram i stafettform från Linnéplatsen till torget i Lysekil,år efter år sen 1993.En löpare och en cyklist parallellt,resten i följebilar

Första året sprang endast jag och kamraten Antoine,nån mil i stöten,men med familjerna i följebil.Den ene sprang medan den andre cyklade bredvid,och det var djävulskt jobbigt,trots att vi sov över vid Tjörnbrons camping.

Året därpå lyckades vi övertala några andra dårar att hänga på,men då gjorde vi om det till endagslopp.Det visade sig redan första året att vi tjänade på att korta sträckorna till cirka 5 kilometer och sen dess har vi hållit på dessa sträckor rätt ortodoxt.

Starten går alltid kl 06 nära Linnéplatsen i Göteborg,och vi strävar alltid att vara framme så tidigt som möjligt.Åren har ju inte gjort oss snabbare,men vi har fått in en viss rutin,och växlingarna går smärtfritt.De gånger vi har kommit fram riktigt snabbt,har vi haft flyt med förjorna,men ibland har vi sett Gullmarie sticka ifrån vilt spurtande Robert över Gullmarsfjorden,och då kan klockan ticka på.

Senare än 16.30 har vi aldrig kommit fram,och målsnöret korsas vid första beställningen på Hotell Lysekil.

Första kvällen ägnas åt rekreation,och ibland har vi haft bastu att tillgå.Bastun var belägen i en lägenhet i gamla Abbahuset,och vilstolarna utanför bastun,stod på en balkong,som vette mot hamnen,med sitt folkmyller.Det oklart om någon i publiken uppskattade de synnerligen lättklädda herrarna däruppe på altanen.

Det var emellertid inte denna episod som fick boendet i Abbahuset att upphöra,utan mer det faktum att alla inte kunde få en nyckel till våningen,vilket gjorde att så kallade bredsidor mot porttelefonerna blev nödvändiga för att få någon ilsken Lysekilare att till slut kapitulera och öppna för de sena nattgästerna.

De kan vara långsinta,de där Lysekilarna,och de lyckliga åren med bastu fick upphöra för att vår värd inte skulle vräkas.Att en av kamraterna måste ha gått i sömnen i den gemensamma korridoren,mycket luftigt klädd,och fick hjälpas tillrätta av en granne,gjorde sannolikt inte saken bättre.

Campingplatser utgjorde baserna de första åren,men avstånden in till det hägrande Lysekil gjorde att vi flyttade inåt centrum.

Pelles Krog som ägs av en lidköpingsbo(f.d i alla fall) föll det sig naturligt att bo på,men han var snål och ogästvänlig,och får inga fler besök av oss,trots god mat.Lika glad för det är han,för att travestera de sju dmå dvärgarna.Dessutom ogillade han att folk sov i hans badkar,som jag minns det.

En olycklig villauthyrare,som själv var hemma,uppskattade inte vår storhet alls,och vi erbjöds inte förnyat förtroende.

Vandrarhemmet nere vid Havets Hus  hade en oändligt stor tolerans,men de s.k  stege -och köksepisoderna var lite magstarka.

Numera bor vi på Hotell Lysekil.

Ett par år hade vi med oss en tokig man med skotskt efternamn,Martin i förnamn,samt en inte mindre tokig Örebroare,som emigrerat till Lindesberg(en håla bortom allt förnuft,hur kan du Tobbe?),men de har fallit bort.Deras frukostvanor var mycket intressanta,och de utförde ett tidvis lyckosamt missionerande arbete bland oss mer konservativa typer.

Något år föreslog Robban löpning även på lördagsmorgonen,men trots hans medicinska expertkunnande,så var det något fel på hans teori,för när det säger sproing i hjärttat är det nog inte bra.Vi övergav den vanan efter ett par år.

Robert är visserligen expert på hjärtan på Sahlgrenska Sjukhuset,och ska  doktorera i höst,men är även Uddevallas ledande leverexpert.Eller var då,eftersom han inte jobbar där längre.Nå,vad jag vill komma till,är att vi kan känna oss totalt trygga i denne mans omdömesgilla vård,hans kunnande täcker nära nog allt.Han är dessutom något av färdledare,och en ilsken sådan.Gör vi fel,får vi bannor längs löpvägen.Inget får hindra vår löpning,och springs det fel,eller någon sinkar växlingen ,är man i svår onåd.

Att han reglementsvidrigt körde bil över en mil på cykelvägen mot Stenungsund,med Magnus Uggla i högtalarna och nedvevade rutor,för att peppa oss,får ses som ett utslag av denna nit.

Anton,den jämte mig förste löparen,var med i många år,men träffade en kvinna på Hotell Lysekil,fick ihop det med denna Vingåkersflicka och åkte efter en tid till Lysekil och gifte sig på platsen för brottet.Efter det har hans löpinsatser avtagit och det var några år sen han var med.Antagligen får han inte åka,för hon om någon,är ju klart medbeten om vad som kan utspela sig på våra små utflykter.Fast han säger att han har fått ont i ryggen och jag misstänker honom starkt för att utöva den suspektaste av motionsutövningar,nämligen stavgång i bredd.Mer om det en annan gång

Håkan,pokerkungen ni vet,deltar oftast,men är inte så aktiv i själva stafetten.

Som följecyklist när Anton sprang den värsta av alla backar,nämligen Eriksbergsbacken,fick den då 43-åriga Håkan nästan hjärtinfarkt,och höll sig efter detta mer till kvällsövningarna,där han ju är den obestridde kungen..En gång sprang han i lätt nedförslutning,i ett specialdesignat avsnitt nära Slussen på Orust.Han har ett stående anbud på den sträckan varje år

Det kan här nämnas,att han vid lördagarnas tradionella pokerpartier på Pinneviksbadet,egentligen inte får vara med,p.g.a sin proffsstatus.

Sist var han med på dispens,men reglerna är så simpla,att det inte passar denne sofistikerade spelare.

Bosse får oftast ställa upp med sin Anticimexbil,och får aldrig bensinpengar.Däremot får han städa den på colaflaskor,vattenflaskor,gamla svettiga tröjor och kexchokladpapper.

Bo hävdar trosvisst att han springer fortast av oss,men det gör vi allihopa andra också,och sen vi inte längre har hastighetsmätare på cykeln,kan oh orkar vi inte säga emot honom.Utom Robert.

Bosse har varit med alla år utom ett eller två.Han spelar alltid poker,men föredrar ett spel som heter auktion,och är kronan av alla intelligensspel.Borträknat tjugoett, alltså.

För två år sen badade han med sin pokergiv,och borde ha varit portad,men dispenser har utfärdats.

Micael får egentligen inte springa.pg.a sin dåliga rygg,men gör ett undantag denna gång på året.Annars cyklar han massor av mil om dagen och lyfter skrot och lever hälsoliv på alla sätt.Några år har han missat när hela hans omfattande släkt åkt på taterläger i Borstahusen,men nu har han utvecklat ett så förfinat planeringskunnande att han inte får dessa viktiga händelser att kollidera.Egentligen vill inte fru Lill att han åker på såna här sejourer,men hon lugnas av att jag är med,med det goda och återhållande inflytande jag har.

Dessutom är ju Lill och jag partikamrater,och vad gör man inte för en sådan?

Bernt-Åke springer numera varje år,men var nog inte med de första åren.Han startar alltid sina sträckor mycket hastigt,men har har ju krafter då han inte hoppar på förrän in hemstaden Stenungsund.Han och jag var på träningsläger i Lysekil redan i 17-20-årsåldrarna,då vi sprang två pass om dagen,simmade ett och drack Kir på kvällarna,lyssnande till ”Wall Street Shuffle” med Ten CC.Läste, spelade trebello och badade gjorde vi också,och det är väl där vi är än.

Robert och B-Å

Årets nykomling,Christer Nordin,säga vara en kraftig förstärkning.

Osannolikt snabba tider i Råda utanför Lidköping skvallrar om storform,och även han har gamla traditioner av Lysekil,på alla de sätt som ovan angvits eller antytts.

Det är på de sist nämnda gossarnas gemensamma 50-årsfirande många av korten tagits.

Stefan är numera given i truppen.Han är en trägen cyklist,men avstår gärna löpningen,även om han liksom broder Håkan sägar att han ska ta en löpsträcka i år.Vi har hört det förr och är glada åt att dessa goddagspiltar inte tar våra surt bevakade sträckor ifrån oss och sinkar vår framfart.Ett antal episoder har utspelat sig kring denne Stefan,och han fick väl ett år ta in på hotell trots att vi hade hyrt en våning.Kommer inte ihåg varför,men det gör nog någon annan.

Daffy heter Arnfinn,och har även han ett stabilt Lysekilsförlutet från ungdomen.

Han springer år efter år,och tillhör liksom jag de vanligaste förlorarna  i  pokerpartierna.Sist blev det riktig dyrt,tror jag,då jag lyckade bryta den negativa trenden för eget vidkommande

H-G är siste man att omnämna,då han efter att i alla år mest ha sett på ,gjorde debut med den äran.Han har ett lätt steg,och fyller alla andra kvalitetskrav vi ställer.

 

 

Dottern Julia har sprungit någon sträcka för några år sen,Roberts son Erik får ofta ett par tidiga morgonsträckor,men får sen återvända till Göteborg,för hur skulle det annars se ut,oh det finns ofta en svans som inte springer,men kommer för att sola sig i glansen kring oss hjältar,men de får ingen beskrivning.

15årsjubileum i år alltså.

Sponsorer,var är ni?Vi talar stor friskvård här.

En sak vet jag,sträckan från Linné till Wieselgrensplatsen kl 06 den sjätte juli är min.

Det är sällan slagsmål om den,och jag har haft den i alla år.

Som vanligt kommer det att bli hårt, men jag ser mycket fram emot vårt älskade Götekilsrus.

Och Bosse,ordna tröjor till vårt jubileum!

En gammal Lidköpingsbo önskar oss lycka till.