Etiketter

, ,

Utan kamera,inga kort,och utan kort ingen blogg.

Nå det kan ändå nämnas att Götekilsruset av årgång 15 avverkats på sedvanligt sätt.

Några reflektioner får man väl tillåta sig.

Det var debaklernas år i år.

Först hade Robban låst fast cykeln vid ett ställ på bilen,och sen tappat nyckeln.

Efter att försökt få låna en bultsax att klippa upp låset med,(löparna var redan igång i det här läget,men utan cykel),klockan var mellan 06 och 07.30 och  den enda öppna macken kunde endast prestera en trädgårdsax.

Efter ett antal stressade försök,lyckades vi få låna en bultsax på Säve Trä( stort tack för det).

Efter Säve Station hade vi alltså en stöttande cyklist bredvid löparen.Trodde vi.

Vad ingen kunde ana var att  Robban och Micael skulle få kollektiv hjärnkollaps och helt plötsligt inte hitta vägen ned till Kornhals färja,och efter 45 minuter inte ha dykt upp vid växlingen vid färjan.

Givetvis trodde vi att de förolyckats eller åtminstone blivit sjuka och/eller skadade,och vi kom efter kort diskussion fram till att vi skulle hedra våra stupade kamrater med att fullfölja loppet.En viss sordin lades på stämningen,men vi körde på,lät Daffy starta mot Hålta,medan Roberts son Erik fick sticka bakåt i banan med bilen,för att åtminstone söka spår efter de försvunna.

Under tiden hade de bägge hjärndöda zombierna vid åsynen av Kungälvs Fästning,en rejäl bit österut,insett att något var fel,för som Micael intelligent konstaterade,”.Kungälvs Fästning brukar ju inte ligga på vår löpväg”.

De tvennes gäng tog härvid beslutet att vända åter och träffade efter ett tag på den sökande sonen i bil.Han skälldes f.ö ut efter noter för att han inte”hade stöttat löparna så de tog rätt väg.”Robban och Micael har löpt  eller cyklat den här sträckan 10 ggr förut.

Givetvis kostade de här episoderna en hel del tid,men Nordin var ett starkt nytillskott oh vi kämpade bra allihop.

Vid inlöpningen från Slussen mot stora vägen mot Uddevalla/Vindön/Lysekil kom nästa lilla episod.

Alldeles oavsett  att det vid sol går att räkna ut norr och söder(och det var soligt och fint hela fredagen),och att löpsträckan sprungits 14 gånger förut,så kan man ju vid förvirring läsa skyltar.Den ena pekade obönhörligt mot söder,det stod Stenungsund(som vi hade sprungit igenom ett par timmar tidigare),den andra pekade lika mycket mot norr,det stod”Uddevalla ”på den,vilket gav anledning till huvudbry för unge Stefan Sahl,och den redan tidigare,så  uppenbart geografiointresserade Micael Gustafsson.

Efter kort rådslag,där Gustafssons geniala tanke var ,att till Uddevalla skulle vi ju inte,alltså springer vi mot Stenungsund(igen),vände färden åter mot den söder vi hade lämnat.Färden gick dessutom brant nedåt.Nån måste ändå ha slöppt in lite syre till de fåtaliga grå,för efter en stund komm ett bekymrat telefonsamtal till de väntande löparna,och det var bara att åka och hjälpa de bägge.

Ett alltför milt straff utmättes i den backe som nu var tvungna att bestigas nedifrån.

Där rök en kvart till.

16.02 stämplades första ölen in på Hotell Lysekil,och dämed påbörjades nästa fas av strapatserna.

Några större skandaler utspelades inte,och hade de gjort det,hade det inte berörts  de här raderna.

Något som var mycket positivt ,med årets lopp,var förutom det oväntat vackra vädret,de snygga tröjorna,som jag hoppas kunna visa bild på vad det lider.

Nordins enorma form,var en injektion för laget.

Pokerpartiet slutade som alltid med att Sultan och Bosse vann några tusingar,medan vi andra fick slanta.

All eventuell träningseffekt av själva loppet är härmed borta,garanteras slutligen av en utmattad Kjell.

Vi säger väl som alltid säger den här söndagen.

Slutskarpat!