Etiketter

Förra veckan tillbringade jag hela 4 dagar i Lidköping,och märker att jag fortfarande säger ”hem” till Lidköping.

Jag bodde hos min mamma,vilket inte alltid varit fallet.

Tanken var väl att jag skulle ta hand om min gamla mor,men som vanligt blev det tvärtom.

Hon är väldigt bra på mat,min mamma,och frukostsmörgåsarna var till och med bredda när jag hasade mig ned  vid 9-snåret på morgnarna.Som alltid.

Som född norska,ser hon till att det finns sylt på alla smörgåsar(ja utom de med leverpastej).

Stramhet i möbleringen vet hon inte vad det är ,som synes,men jag är nog också svag för det lite överbelastade.

Varje dag sprang jag bort till Ågårdsskogens 1700-metersbana,där jag ständigt,och fåfångt,försökt komma ned i de gamla tiderna,på strax över 6 minuter,men 6.37 med blodsmak,var det bästa jag åstadkom.Gott och väl det,med den trinda kroppen jag har numera.

+80kg skulle jag tro.Hmm,och träningsläger i Spanien på tisdag,vilket  med garanti innebär nåt kilo till(vi har helpension).

Sist vi hade det,i Monte Gordo,fanns 4-5 olika brulépuddingsliknande desserter att äta fritt av,såväl till lunch som till middag.Då hjälpte det inte med 2 träningspass om dagen.Det var även fri dryck till måltiderna,något som tydligen tagits bort från det hotellet.

Möjligen kunde åpenheten hos vissa svenska idrottsledare har inverkat på det beslutet,

”-1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13 bottles ”räknade en upprörd kypare till och pekade upprört

mot det av portugisiska öl och vinflaskor belamrade bordet,där jag hade råkat slå mig ned.

Företrädesvis hade dessa konsumerats av icke klubbanslutna resenärer,men här fanns språk- och kulturbarriärer,som omöjliggjorde en förklaring.

Herre Gud,vad har det här med Lidköping att göra?

Nå,ovan sitter broder Lars,middagsgäst vid en trevlig lammsteksmiddag.

Jag har försiktigt försökt inviga mor i det mörka ölets hemligheter,inte helt utan framgång,som synes.

En kväll var jag på middag hos Bosse och Carina,en annan kväll hos Håkan och Inger,så jag var väldigt bortskämd under dessa dagar,som verkligen var semester.

Jag unnar alla några liknande dagar,men att åren går märks på många sätt,inte bara på att tiderna på 1700 meter stiger.För övrigt sa man för 30 år sen att banan var 1800meter,så man har stulit 100meter för mig.

Hela tiden såg jag folk som var vagt bekanta,men det är väldigt svårt att känna igen folk,för de allra sista åren har alla blivit så vita,eller gråa,inte bara tjocka,flintskalliga och rynkiga.

En av mina tokigare bröder,Janne,gjorde comeback i A-lagsfotboll,efter att ha varit assisterande tränare i Heimer förra året.Enligt säkra källor var den snart 50-årige Janne en av planens dominanternär Träsberg bortaspelade mot Kållandsö.

Brodern är ett fysiskt praktexmplar,och jag åsåg när han spelade dubbel i tennis på söndagseftermiddagen.Han spelar MYCKET fysiskt,och tjoar dessutom väldeliga under matcherna.

Det var vår i Lidköping,men vintern kom ju först på måndagen,och nu,en vecka senare ligger snön tjock .

En tidig blombild,eller två.


Blåsippor hos fru Nilsson-grannfrun.

Japanskt körsbärsträd-i mars