Mina gamla vänner tycker ibland att jag ska skriva om lite andra saker än jag gör.
Som arrangör av flera lopp och som ordförande i Brain Athletics och en mängd andra förtroendeuppdrag, är jag lite försiktigare.

Betänk när jag skickades till stadsjuristen för bloggens skull , var det 2009? Så trots att pensionen närmar sig, är jag lite försiktig, för att inte säga tråkig.
Visserligen förstår jag mig inte på vare sig Västlänkens dragning till Haga eller genusperspektiv på toaletter eller Decemberöverenskommelsen eller Björklunds Nato-strävan eller varför man inte tar hänsyn till hur hjärnan funkar när man organiserar skolan, men förutom det sista vill jag inte figurera i några såna skriverier- det gör andra så mycket bättre.
Så jag lägger min passion i högtflygande drömmar i stället.
Fast att komma upp i trehundra löpare på Premiärloppet är väl inte såå utopiskt…?
Eller att få en ny Världsutställning till Göteborg 100 år efter den förra som var 1923.
image