Etiketter

, , , , , ,

Duggregnet har upphört. Sitter på trappan och lyssnar på fågelsången. De har fått en trummis i gänget,en svart och vit hackspett.

Har hittat en bok på antikvariat, ” Det Hemliga Sällskapet” av en Claes Hylinger. Är han bekant? 

  
Med den uppfostran jag har fått är det en lockande titel. I mina danande år, råkade hjältarna alltid ut för hemliga sällskap, ibland fanns det såna med ett gott syfte. Stålpojken( ja Stålmannen som ung) var medlem i en intergalaktisk hjälteklubb, medan han som vuxen deltog i en mer jordbunden förening. Gick han ur den första och vad hände med dem?  

 

Fascinerande sällskap var även Isaac Asimovs ”Stiftelsen” som med psykohistoria som metod skulle korta ned en tid av sönderfall och barbari för Vintergatan från 3000 förmodade år till 1000. Den avnjöts i tonåren till tonerna av Genesis. Underbara känslor i den kombinationen. 

 

Jag tror att jorden skulle behöva en sån hemlig stiftelse. Asimov var fysiker och utgick från dess lagar, inte minst från att det observerade påverkas av att vara observerat. 

The Reform Club existerar, och är omnämnd som den klubb vari Jules Vernes litteräre världsomseglare Sir Phileas Fogg slår det vad som medför den för tiden rekordsnabba, världsomspännande resan i ”Jorden Runt På 80 Dagar”. 

   
 Jag älskade Jules Vernes samtliga böcker, och det är märkligt hur många av hans spådomar som blivit verklighet. Ärligt talat tror jag att hans verk bidragit och inspirerat i hög grad.

Min nostalgiska frukost är slut, det becksvarta kaffet urdrucket och jag sänder en tacksamhetens tanke mot författarna till Bill och Ben. Som tonårig lärling i kaffedrickande ville man precis som hjältarna Ben Emerson och Bill Valentine dricka det svart som synden, helst efter en hård dag på hästryggen, bovarna bekämpade och gärna nedsköljande  bacon och bönor, tillagade över en eld på prärien nånstans. 

Jag är med i många föreningar, men även om jag varit delaktig i skapandet av flera är det inte riktigt samma drag som i ovan beskrivna.

  Korpens årsmöte. Dock ska sägas, att en förening som gör åldrande kämpar till superhjältar, ligger i rätt linje.

Brain Athletics är möjligen närmast- det blir vad vi gör det till. Idealistiskt i klass med Stiftelsen är det definitivt, men det måste till muskler och hjärnkraft för att komma på nivå. 

 Ambitioner saknas inte. Inte hjältar heller. Roar är en av dem, och eftersom denne norske medlem fyller år idag, är med i Brain Athletics och en sympatisk gutt, tillägnas han dessa rader. Grattis på 48- årsdagen. 

Roar i läder.

Resten av bilderna kommer från bildandet av vår förening. Den får INTE förväxlas med de aningen mer obskyra sällskap som omnämnts tidigare. Bäst jag tar med från SAIK och SFIF också för att ge en seriös lutning på den här söndagsfunderingen. 

   Avtackning efter 50 år som ordförande i SAIK.

 Johan Storåkers roar och utmanar på SFIF: årsmöte. 
Bildandet av Brain Athletics Men nu vet ni min resonansbotten.

Jag trivs bra i alla föreningar jag är medlem i. Ni medlemmar är alla superhjältar med viktiga uppdrag. I vardagshjältarnas  trygga skepnader.