Etiketter

, ,

 I kväll åkte vi in till Lysekil för att se på solnedgången, helst med en god glass. Vi sa också till varann , frun och jag, att vi skulle spana efter tecken på förnyelse och hopp.

Konsum och dess stora parkering ligger fortfarande öde, inget tecken på öppnande. De saggiga eternithusen vid östra infarten ligger kvar, Sveriges fulaste polisstation behåller sin placering, Majestic verkar ha kursat och hotellet är i skriande behov av upprustning, åtminstone exteriört.

Norra Hamnen har med sin enastående kvällssol mycket gratis.

 När ägarna till Backyard öppnat sin nya krog, Publik, lär det vad det lider bli så att Norra Hamnen tar över. 

Ett trevligt koncept, påkostad interiör och smart planlösning borgar för succé. Att det är infödingar som driver är en fördel. Känslan saknades hos förre innehavaren. Fast en nonchigare bartender har jag inte sett sen Ölrepubliken i Göteborg. Sätt karln på charmkurs.           

Nöjda med det här tecknet på innovativt tänkande drog vi hem efter i och för sig orimligt dyr dryck.

På vägen hem stannade vi till och körde ned till Lysekils miniriviera, Gullmarsbaden.

Då tappade jag lite av den goda känslan. Den camping som bildat fond till så många underbara stunder, ligger med undantag av några villavagnar, öde som Manderley.

Last night I dreamt I went to Manderley again.

—The second Mrs. de Winter, Rebecca.
Jag språkade med en man. Han hade hyrt en plats för sin villavagn direkt hos ägaren, tydligen på obestånd nu. Campingen lades ned 2009. Området är visst till salu för fem miljoner. Det kostar säkert lika mycket att rusta upp området.
Någon?