Etiketter

, , ,

Jag var i Lysekil och sprang Mussselloppet för tredje raka året i går.

  
Vis (eller feg)av förra årets kombinerade värme- och utmattningskollaps sprang jag ännu långsammare och kom någorlunda herderssamt i mål.

Till och med vinst i min åldersklass.

  
När man träffas så här, slår det mig ofta hur många goda vänner löpningen har gett mig. Hur många vänner det har gett mina vänner.

   
 Vet inte vad hjärnforskningen säger här. Finner synapserna speciellt socialiserande vägar under inflytande av frisatt dopamin och serotonin?

   
    
   
Vid såna här träffar uppstår band som ofta men inte inte alls alltid leder till privat umgänge. 

   
    
 Ett igenkännande och en sorts gemenskap och ett genuint empatisk miljö, en stam med ytterst skiftande bakgrund men väldigt likartad syn på väsentliga saker i livet, tror jag att vi alla uppskattar att befinna oss i.

Tack för det kära vänner.

   
    
    
   
Hittar för få bilder på SAIK men det blir del två i ämnet.