Ligger i en hotellsäng på Stenungsbaden och funderar över drömmar i allmänhet och nattens dröm lite extra. 

Våra tävlingar avlöpte väl och umgänget kring det, liknade tidigare år.

   
 Stammens ritualer kan inte, får inte och ska inte rubbas.

Min uppgift är beskrivande och mina avvikelser accepteras numera fullt ut inom stammens ramar.

Rumskamratens snarkningar väckte mig tidigt och mitt i en dröm. 

Drömmar har en artefaktisk del-vi delar inslag, har gemensamma, ofta uråldriga symboler som ingår. Evolutionen har lönat dessa.

Men ingen annan i världen lever mitt liv och ingen annan kan drömma mina drömmar.

   
 Eller dina.

Drömmen var färgad av aktuella skeenden och miljöer, utspelade sig i en underbar hybrid av dessa och var spännande.

I en av scenerna förekom gårdagens DJ, Peter Siepen där han rekommenderande sin tränings- och livsstil också rådde mig att starta ett försäkringsbolag. Som slutord uppmanade han mig ”Walk The Line”.

  
Till saken hör att han delgav mig och Robert sin filosofi och träningstänk i slutfasen av gårdagens spa-session.

Den sympatiske och exhibitionistiske Peter brukar ofta uppmana de som tagit pensionsförsäkringar att träna regelbundet.

Ska man inte kunna njuta av sin pension, frågar han.

Så drömmar kan vara väckarklockor också.

I mitt fall hade jag planerat en morgonlöpning över Tjörnbron redan innan. Hotellfrukosten smakar så mycket bättre då.

Run The Line mera.