Det händer mycket i omvärlden. Det återverkar på Sverige på olika sätt- vi lever i en globaliserad värld. Åsikter av alla sorter läggs ut på FB. Mina FB- vänner representerar nog hela spannet.

Ofta ställer jag mig tveksam och får väl tänka att det säkert följer nån sorts logik att folk tänker som de gör.

Jag behöver ofta ta stöd i böcker och artiklar, dags och kvällstidningar saknar jag förtroende för i såna här frågor. De lever på ett högt tonläge i debatten.
Jag tycker mycket om mitt land. Det är vackert och vi har trevligt folk här.

Vi delar ut Nobelpris och har uppfunnit mer än vår folkmängd stipulerar. Ett kreativt klimat. Vi är hyfsat goda, säkert lite beroende på vår 200- åriga fred och gott regerande.

Vi är trots skönhetsfläckar goda ambassadörer för ”varumärket” Sverige.

I oss själva.
Jag kan bli långrandig här. Det finns så mycket bra.

Det dåliga skriver andra så mycket bättre om. Eller hur man ska utrycka det.

Som röstare kommer jag att lägga min röst på nån som målar upp vackra visioner av framtiden. De får gärna göra anspråk på att vara hyfsat realistiska. Ligger de nära forskning är det så mycket bättre. Otendentiös forskning.

Om man tror på det land vi lever i bör man vårda varumärket utan att hemfalla åt trångsynthet. Eller historieförfalskning.


Det görs hur som helst men nu kommer vi till det mest märkliga.

Hur kan riksdagens tredje största parti påbörja en kampanj där vårt fina land beskrivs i så negativa ordalag att det inte går ihop med samma partis värnande om fosterlandet? Vad är vitsen?

När man dessutom i sin viktigaste fråga ser övriga politiska partier föreslå åtgärder som borde ligga i linje med det här partiets linje i sin viktigaste fråga.

När man i en bemärkelse fått rätt.

Nå, jag vill inte falla i fällan och vräka invektiv över någon. Bara konstatera att en sån kampanj inte ger den effekt den är tänkt att ha. Och att det strider mot nationens intressen. Vi ska framstå som det fina land vi är.
 Det finns mycket att kritisera. I politiken och utanför.

Politiker gör väl så gott de kan- ofta duger det så där.

Trots djupa motsättningar ser jag det som att relativt många goda människor döljer sig bakom slagorden. I alla partier. Felinformerade, luttrade, ibland rena idioterna. Men lite goda. Säker är jag inte