Nu är det möten och ideellt arbete nästan varje kväll.

I bland försöker jag fortbilda mig för att inte bli idiot.

Nån gång kostar det och vid enstaka tillfällen ber jag om stöd.

Jobbet vägrade släppa iväg mig på möteskulturdagarna i våras . 

Den var gratis för mig men hade ingen koppling till mitt uppdrag.

Nobben.

Med så förtvivlat trista möten som vi har i kommunen är det obegripligt. Jag fick ta semester och fick så goda impulser.

För ett tag sen sökte jag stöd från Göteborgs Friidrottsförbund för en heldag i Stockholm. Temat är Folkhälsa och friskvård.

Nix.

En av styrelsemedlemmarna ringde upp och ville att jag skulle applådera , men så funkar det inte.

Att jag skulle vinna fördelar och gå utanför systemet genom att inte ansöka ett halvår innan.

Herre Gud. Att offra en semesterdag för att åka fram och tillbaka till Stockholm för att höra hur firmor och institutioner lyckats höja frisktalen skulle alltså vara ett försök att vinna personliga fördelar.

Min starka idealism är lite skakad och jag ser inte den här njuggheten med annat än förakt.

Man ska uppmuntra engagemang och idealism- inte tygla.

Friskvård får inte kosta