Tisdagen 6 januari 2018 tror jag att jag ska minnas som en stor dag. En märklig dag.

Jag fick från första början se exempel på det kompassdrivna ledarskapet och sen fortsatte det bara….

Musikprojektet hade fler deltagare än någonsin trots tunga bortfall.

Tidningen Dagen var på plats men det var först i efterdyningarna, under lunchen, som konturerna klarnade. I försöket att återbörda de förlorade sönerna, att skapa infrastruktur för att inte tappa bröder och systrar uppstod fantastiska tankar även om ingen förstod det då.
https://youtu.be/6VXDJ9uvtlI

Hårt arbete med placeringar av hemlösa vidtog sen några timmar.

I en skarv sökte jag få till formuleringar och kompletteringar inför vårt framträdande på Vetenskapsfestivalen i april 2018. En del föll på plats, en del återstår. MusikMetoden ska föreställningen heta.

Senare hade vi en givande kväll med intervjuer av engagerade kandidater till en plats i Göteborgs Friidrottsförbund .

Klockan 02.32 vaknade jag ur en underbar dröm.

50 år efter nedläggningen skulle, i drömmen, min barndoms skatter, serietidningen Prärieserier med Davy Crocket, börja återutges.

Det är obegripligt för alla att förstå men för mig var den obetydliga tidningen hela min barndoms skatt, en symbol för sökande, en skatt helt i klass med Den Heliga Graal.

I alla år har drömmar om sökande efter den här skatten följt mig.

I vaket tillstånd har det lett mig in i skattkammare som Serietidningsaffären, men det vakna samlandet är en blek avbild av en djupare symboliskt liggande process.

Vi kan väl likna en återutgivning av den lätt infantila hjälteskriften vid återfinnandet av Den Heliga Graal.

För mig.I KjellBrellsWorld.

Ni behöver inte oroa er för min mentala hälsa, den är vare sig bättre eller sämre än sin vanliga, något svajiga status.

Om huvudpersonen Davy Crocket kan sägas att han helt hade vigt sitt liv till en sak och aldrig, aldrig kompromissade med den delen. Han var skötsam, ädelmodig, urstark och ytterst stridbar. Han var också, sim muskulösa kropp till trots, en alldeles enastående uthållig löpare. Lite träig möjligen.

Han var aldrig grym eller onödigt brutal trots de ständiga striderna mot rödrockar, skurkar och indianer.

Rikedomar och skatter intresserade honom endast som ett medel i kampen för det goda.

Min egen principfasthet är betydligt luddigare och tron har varit svag längs hela resan.

Mina personliga tillkortakommanden till trots tycker jag mig ha utvecklat en sorts mönsterigenkänning för andras ”godhet” eller hur man ska kalla det. Och för i vilka infrastrukturer godhet frodas.

Och där den tynar.

Från Davy Crockets mer stereotypa värld där gott och ont tydligt ställdes mot varandra kan steget synas långt mot vår komplexa verklighet.

Men igår var det en dag då spindelväven föll bort, dimman lättade och allt framstod i en kristallklar dager. Fast jag förstod det först efter drömmen.

Nån gav mig prov på hur kompassriktning hålls helt enkelt.

Tack alla högre makter för de minnesvärda möten den märkliga tisdagen den svinkalla vinterdagen 6 januari 2018 innehöll.

Och ja, jag var nykter.